I Nationalencyklopedin kan man läsa följande:

Pilsnerfilm, nedsättande benämning på svenska 30-talsfilmer som kan ses som filmiska motsvarigheter till friluftsteatrarnas folklustspel. 
Det var filmer där man – i motsats till champagnedrickandet i Svensk Filmindustris sofistikerade kommedier i överklassmiljö – förtärde pilsner och brännvin.
Mest beryktad av pilsnerfilmerna blev Weyler Hildebrands "Pensionat Paradiset" (1937), som 25 februari samma år blev den yttersta anledningen till ett protestmöte i Stockholms konserthus, anordnat av Sveriges Författarförening, där Carl Björkman inledningstalade under rubriken "Svensk film – kultur eller kulturfara?".

I vårt sällskap ser vi dock inte enbart på pilsnerfilm enligt ovanstående definition utan också
"sofistikerade kommedier i överklassmiljö" och andra för cineaster sevärda svenska filmer från 30-, 40- och 50-talet.